Utåt sätt kanske det verkar som att man alltid är på topp, men i avskildhet kanske verkligheten är helt annorlunda. Det är då man har tid att tänka och reflektera över saker, både på gott och ont.  Vissa människor är väldigt bra på att uttrycka vad de känner och tillåter sig själva att visa att de mår dåligt. Andra har svårt att visa för omvärlden vad de verkligen känner och sätter på så sätt upp en fasad. Jag är nog en av dem som väljer att bygga upp en fasad och intalar mig själv att jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker. Till stor del bryr jag mig verkligen inte om vad andra tycker om mig när de inte känner mig. Ändå på något sätt påverkas man av kommentarer från det förgångna än i dag. Ord som har etsat sig fast långt där bak i huvudet, ord som kanske inte var illa menade men ändå satte sig. Onödiga ord som inte hade behövt yttras över huvudtaget, dumma kommentarer som bara slinker ut ur folks munnar utan att de tänker på konsekvenserna. Snälla tänk på vad ni säger!

 

Detta kanske låter som att jag har fått utstå det värsta av det värsta, men så är det verkligen inte. Det finns folk där ute som får utstå kommentarer och gliringar varje dag och mår piss varje dag. Jag är inte en av dem, tack och lov! Det finns alltid någon som har det värre än dig, men oavsätt så är det ändå okej att säga att man mår dåligt över något. Stäng inte in dig i dig själv! Ingen mår bra i längden av det och jag har insett att det är viktigt att vara lite mer öppen med vad man tycker och känner ibland. På så sätt blir det enklare för omvärlden att stötta, peppa och förstå. Ta hand om varandra!