Det är den här kategorin som faktiskt är den allra viktigaste enligt mig. För att kunna återskapa verkligheten så nära som till 100%, är det superviktigt att ha koll på hur kamerans inställningar fungerar. Det är klart att automatlägena kan ta bra bilder, men då är det av en ren slump. Fotografen i fråga har inte kontroll över kameran och kan inte medvetet göra så att bilden speglar verkligheten. Vi vill ju faktiskt fånga det där magiskt vackra ljuset just den här kvällen har att erbjuda.

 

Bländaren är det som kontrollerar hur mycket ljus kameran släpper in genom objektivet. Bländartalet f/1.8 ger en stor bländaröppning och släpper in mycket ljus i kameran. Med en stor bländare får vi suddiga bakgrunder och kan lägga fokus på ett enskilt motiv utan att bakgrunden stör. När vi vill fotografera magiska solnedgångar är det ofta så att allt ska vara skarpt. Då måste vi ha ett högre bländartal som t.ex. f/8.0 för att få skärpa i större delar av bilden. 

Slutartiden måste regleras efter bländaren när vi fotograferar solnedgångar. Om vi har en mindre bländaröppning, högt bländartal som f/8.0, så behöver kameran ta in mer ljus för att kunna återskapa verklighetens ljus. En längre slutartid som 1/30 sekund gör att bländaröppningen är öppen och släpper in mer ljus under en längre tid än en slutartid på 1/400 sekund skulle göra. Det är slutaren som låter när man tar bilden ”klick”, ”klick”… När man fotograferar solnedgångar bör man ha en längre slutartid (1/125 sekund) när man har en mindre bländare (f/8.0).

 

ISO är ett hjälpmedel på kameran som reglerar ljuset. Vid sämre ljusförhållanden kan vi till exempel öka ISO:t till 800 för att kameran ska klara av att ta bilden utan hjälp från en blixt. När man fotograferar solnedgångar kan man behöva öka ISO:t för att kunna använda den bländare man vill ha utan att slutartiden blir föööör lång och risken för skakningsoskärpa uppkommer. Se vilket ISO jag använt när jag tagit bilderna i det här inlägget!