Ni kanske kommer ihåg för ett tag sedan när jag fick låna en instax wide 300 polaroidkamera från jobbet. Nu tänkte jag att jag skulle skriva ihop en liten recention om vad jag tyckte om kameran, efter att ha testat den under en dag. Mitt första intryck var att det verkligen är nice med större polaroidbilder och inte bara miniformatet. Den här kameran är framtagen för dig som verkligen gillar att fotografera polaroidbilder och vill ha ett större format på bilderna. Det finns även olika inställningsmöjligheter vilket gör att du får mer kontroll över hur bilden kommer att bli, vilket är suveränt tycker jag. Passar perfekt när man vill ha med mer i bilden, som tillexempelt större folksamlingar, gruppfoton eller landskapsfoton. 
 
 
+ Blixten går att stänga av!
+ Två olika fokuslägen, ett för närbilder eller porträtt (0,9m - 3m) och sedan ett för landskap och liknande
   (3m - oändlighet)
+ Större bildformat
+ Stadig att hålla i och lätt att använda
+ Filmen är inte dyrare än till mini modellerna
 
 
- Ganska stor och klumpig jämfört med de andra instaxkamerorna.
- Man behöver en närbildslins för att kunna fotografera närbilder (inbyggt i Instax mini 90)
Någon mer än jag som har fastnat för att fota polaroidbilder?? Jag är helt såld på det efter att ha fått testa en Instax mini 8 från jobbet. (Mina bilder från Portugal hänger för övrigt framme för visning inne på Media Markt i Växjö, om någon vill kika…) Jag fotade jättemycket polaroid under min semester och det skulle inte förvåna mig om jag har fotat över 100 bilder sedan dess. Det kan vi ta i ett annat inlägg om ni vill se mer av mina polaroidbilder. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om min egen Instax mini 90. (Som jag köpte när jag lämnat tillbaka Instax mini 8:an till jobbet)
 
 

POSITIVT

+ Det går att fota utan blixt! (Gick inte på Instax mini 8)

+ Kameran har fler inställningar och det går att kompensera för väldigt ljusa miljöer och även väldigt mörka. Inställningarna heter Norman, Light, Light+ och Dark. Dessa filter kan man lägga på för att få en ljusare effekt eller mörkare. 

+ Kameran har olika förinställda lägen (Mode), High performance flash för fotografering med blixt, Party mode som ljusar upp och balancerar även bakgrunden är du fotograferar i mörka förhållanden med blixt och Kids mode för objekt i rörelse. Landscape mode är anpassat för motiv på avstånd från 3m till oändligheten. Macro mode är anpassat för att fotografera motiv på närmre håll, 30cm till 60cm rekommenderas. (Detta mode saknade jag på instax mini 8) Det går även att fotografera Bulb och Double exposure.

+ Kameran har ett retro utseende! Älskar det!

+ Kameran känns inte lika plastig som Instax mini 8

+ Power switchen och avtryckaren sitter ihop och det går därför snabbt från att starta till att fotografera bilden. Inställningar för olika modes måste såklart också göras. 

+ Selfiespegel finns!

+ Laddningsbart batteri!

+ Det går att ställ in självutlösare om man vill ta coola självporträtt eller gruppbilder.
Detta har jag inte hunnit testa än dock. Men det kommer!

 
 

NEGATIVT

- Bilderna har en tendens att få lite skakningsoskärpa när man fotar utan blixt och handhållet. Antar att det inte får plats med mycket till bildstabilisator…

- Alla inställningar nollställs varje gång du stänger av kameran för att spara batteri. Kan vara lite segt om man behöver starta snabbt och fånga ett ögonblick som kan rinna ur sanden om du måste ställa in kameran med rätt inställningar. 

- Filmen är dyr, men det var kanske ingen nyhet… Ett paket på 20 bilder (10x2) ligger på 249 kr hos oss på Media Markt, vilket är ca 12 kr per bild. Fota med eftertanke mina vänner!

 

I övrigt kan jag inte hitta mycket som är negativt med den här kameran. Jag menar, hur kul är det inte att föreviga sina minnen och få fram en bild mitt i det ögonblicket. Det är så härligt också att varje bild blir unik. Jag har aldrig fotograferat analogt mer seriöst och det känns som att polaroid är ett steg på vägen. Det är så häftigt att känna att det är du som har allt i dina egna händer just i det ögonblicket bilden tas. Blir bilden dålig går den inte att rädda i efterhand i photoshop. 
 
 
Paketen till filmen är i alla fall väldigt fin! Så typisk japansk! Ni får även en bild på min senaste inredningsdetalj, ett galler från Lagerhouse (älskar denna butik). Jag tror det kostade 249 kr och de små pappersklämmorna kostade 39 kr för 5 st. Nummerplåtarna har jag köpt när jag var i New York och Los Angeles. Dock har jag inte riktigt bestämt mig för om det är snyggt att ha dem hängande under gallret på det sättet. Vad tycker ni? 

Nyss tagit studenten? Vet du inte vad du vill göra i vinter? Älskar du att åka skidor?
Fortsätt läsa så kanske allt känns lite klarare i huvudet efteråt…

 
Utbildningen

Jag har gått steg 1 med den norske skidskole (DNS) nere i Bad Gastein. Jag hittade utbildningen genom en annons STS Alpresor gjorde på Facebook. Det var även genom dem som jag bokade kursen sedan. Efter att du har blivit godkänd blir du diplomerad skidinstruktör med licens för nybörjare, barn och vuxna. DNS är godkända av ISIA, vilket innebär att man kan söka jobb som steg 1 instruktör världen över. Det kursen innehöll var boende på hotell under en vecka, halvpension (frukost och middag), liftkort 6 dagar och själva utbildningen med norska instruktörer. Detta mot en kostnad på ca 9000 kr, om jag minns rätt.

Under kursen var det mycket teknik och utveckling av sin egen skidåkning, vilket jag tyckte var väldigt nyttigt och lärorikt. Jag utvecklade verkligen min skidåkning under veckan! Stort plus! Ett minus var att all teori var på kvällarna och då var man ofta helt slutkörd efter en hel dags skidåkning. Personligen tror jag att jag slumrade till mer än en gång under föreläsningarna. Detta kan dock ha berott på att vi festade vissa nätter också… Det hör ju till kan jag tycka! Det hade inte skadat om utbildningen hade varit ett par dagar längre och att teorin hade varit på dagtid istället. Jag upplever det lite som att det försökte trycka ihop allt på så kort tid som möjligt. Utöver detta var det väldigt mycket pedagogik och lek. Kanske lite för mycket… Vi hade väldigt kul och fick många övningar i bagaget, dock arbetade inte österrikarna riktigt på samma “larviga” nivå som norrmännen. Det var mer seriösa på skidskolan där jag arbetade sedan, det var fokus på skidåkningen och inte leken.

Själva utbildningen var bra i sig och jag hade jättekul under veckan utbildningen hölls, dock rekommenderar jag inte att gå den norska utbildningen om man vill jobba utanför Norden. I Bad Gastein hade DNS bra kontakt med den lokala skidskolan och många av oss fick jobb på grund av det. Av vad jag har fått höra i efterhand så är det inte lika enkelt att få jobb på andra platser i världen och i många fall behöver man ha en högre behörighet.

Från utbildning till att faktiskt jobba

Hade jag fått välja i efterhand så hade jag gått den österrikiska utbildningen Anwärter med SBSSV. Även om den är dyrare så känns det som att man får en bättre utbildning och kommer att ha det enklare med att komma in i jobbet. Mina kollegor som gått denna kurs hade en behagligare upplevelse, eftersom de hade bättre koll på hur österrikarna ville att vi skulle jobba. Anwärter väger tyngre än Steg 1 och det känns som att de fokuserar mer på teknik och att lära ut teknik. DNS fokuserade väldigt mycket på att barnen skulle ha kul och gjorde allt till en lek, men kopplade inte riktigt allt till teknik och vissa övningar saknade syfte. I Österrike ska barnen faktiskt lära sig något och de jobbar på ett helt annat sätt. Dock kan jag säga att österrikarna inte alls är lika bra på just den pedagogiska biten och att få ihop lek med teknik. Nu när jag tänker på det i efterhand är den där balansgången väldigt svår.

När vi sökte jobb på skidskolan Schneesportschule Gastein så fick vi åka uttagning och visa att vi faktiskt kunde åka skidor. (Det hade inte varit de kraven på oss under utbildningen) Gissa om det var nervöst!? Under kursen hade vi egentligen inte blivit bedömda på vår skidåkning även om vi kört mycket teknik. Nu var det endast skidåkningen de utgick ifrån när det rekryterade instruktörer. Det kändes ju extra bra att man fick jobbet och att de tyckte att man faktiskt kunde åka skidor. Det var först när vi hade rutingenomgång och lite introduktion som de kollade vad vi kunde för övningar och om vi visste syftet med dem. Vi fick också en liten handbok på tyska med övningar och och i vilken ordning barnen skulle lära sig saker. Detta hade vi inte fått lära oss överhuvudtaget under kursveckan. Det hade dock de som gått Anwärter fått lära sig. Där du väljer att gå kursen, se till att det är i det landet du kommer jobba sen. Jag tyckte synd om mina svenska kollegor som inte kunde tyska… Det var många av dem som fick sina små utskällningar för att det inte kunde rutinen ordentligt.

Sedan drog högsäsongen igång och vi kastades in i skarpt läge. Självklart hamnade vi tjejer i det så kallade “kinderland” med de små barnen som aldrig åkt skidor tidigare. De första tre veckorna var det fullständig kaos och min roomie fick världens utskällning av föräldrarna till barnen i hennes grupp, eftersom hennes ungar var små djävular med horn inför henne och små oskyldiga änglar inför sina föräldrar. Detta var inget vi fick lära oss att hantera under kursen… Min poäng är att det verkligen är en helt annan sak att faktiskt jobba med barn än att utbilda dig med dina kompisar som försökskaniner. Barn är nyckfulla och har livlig fantasi. Jag tror att det var min tredje jobbvecka som jag hade två barn under den sista dagen och innan lunch hade den ena kissat ner sig och den andra somnat och vägrade vakna. Hahah bra jobbat Olivia! Detta vidare till den största skillnaden från att jobba i norden till att jobba i Österrike. Det är heldagar från 10.00 till 15.00 som gäller för barnen i den österrikiska skidskolan med lunch på en timme. Alltså kan man säga att vi instruktörer agerar dagisfröknar och äter lunch med barnen och allt som hör därtill. Man borde verkligen få bättre betalt! Det är alltså heldag eller en privatlektion på två timmar som gäller för barnen. Det negativa med detta är att barnen inte alltid orkar med dagen och blir trötta mot slutet. Positivt är dock att det finns tid till teknik innan lunch och att praktisera den på ett roligt sätt efter lunch. Det underbara i allt kaos är att man får lära känna barnen på ett helt annat sätt än om man hade haft dem på en privatlektion i bara två timmar. Det blir så mycket mer personligt på det här sättet.  

Ett så kallat “Organiserat kaos” är en bra beskrivelse av hur österrikarna jobbar, i alla fall i Bad Gastein. I början av veckan känns det som att det är totalkaos och att barnen aldrig kommer lära sig, men i slutet av veckan har det ordnat upp sig och rutinen sitter. Det är därför jag ändå älskar att jobba som skidinstruktör i Alperna. Tänk er att du ändå får åka skidor varje dag och lära ut det du älskar att göra. Sedan att se dina elever förbättra sig och bli bättre tack vare dig, det är en mäktig känsla. Du får jobba utomhus och anpassa dig efter naturens lagar. Alla de vackra vyer som blir din vardag är ganska overkliga egentligen! Kan jag rekommendera att man utbildar sig till skidinstruktör? ABSOLUT!

Snabba tips:

  • Föräldrarna förväntar sig att barnen ska lära sig att åka skidor, det bryr sig inte så mycket om tekniken. Det viktiga är att barnen kan stanna, svänga och kunna kontrollera farten. De vill kunna åka skidor med sina barn runt om i skidsystemet utan att barnen ska vara rädda för höjden eller för att de inte har kontroll. Föräldrarna betalar i början av veckan till skidskolan, skidskolan vill att de ska se sina barn ha kul och utvecklas som skidåkare vilket leder till att de kommer tillbaka och betalar mera. Får de föräldrar som kräver sin pengar tillbaka blir de inte nöjda och du riskerar att få sparken.  

  • Det är ett stort plus att kunna olika språk! Tyska är det största plusset, men också franska, ryska, italienska och de nordiska språken är en fördel. Engelska är ett måste! Det blir roligare för både dig och barnen om du kan kommunicera med dem på fler sätt än teckenspråk…

  • Se till att du får skriva under ett anställningsavtal innan du börjar jobba! De har en tendens att vara sega med detta i Österrike. För din egen skull måste du fixa detta!

  • Informera alltid föräldrarna om vad som kommer att hända under dagen och vart ni kommer att äta lunch. Det visar på att du är väl förberedd och har en plan för dagen. När de sedan hämtar sina barn kan man informera om vad som kommer hända dagen därpå och hur barnen förbättrar sig.

  • Lär dig namnen på barnen fort!!! Superviktigt för att barnen ska känna sig sedda och att du har koll på dem. De gör att de respekterar dig!

  • Ha humor och var lekfull! Känn av vilken nivå barnen är på, målet är att alla ska ha kul och kunna lära sig.

  • Var beredd på att du kan få stora grupper på upp till 12 barn och alla kan vara på olika nivåer. Säkerheten är därför extra viktig! Se till att lära barnen hur du vill att de ska rada upp sig i kanten av pisten varje gång ni stannar och alltid ha uppsikt uppåt.

  • TAPPA INTE BORT ETT BARN! Det kan leda till att du får sparken och framförallt så har du ansvaret för barnet så att de inte skadar sig. Föräldrarna kommer inte att bli glada!

  • Ha alltid telefonnummer till bergräddningen, skidskolan och föräldrarna tillgängligt.

  • Se till att ha olika hejaramsor förberedda inte bara på svenska utan på olika språk också. Lär barnen dessa under veckan så att ni kan visa er sammanhållning i slutet av veckan när det är prisutdelning. (Ja, österrikarna mäter prestation till en viss gräns. Ingen kommer sist (delad 4:e plats) i racet, men det finns 1:a, 2:a och 3:a platser…)


Avslutningsvis vill jag bara säga att detta är bland det bästa jag har gjort i mitt liv och jag har nu varit i Bad Gastein två vintrar i rad. En helsäsong vintern 2015/2016 och högsäsongen i februari vintern 2017. Jag kan verkligen rekommendera att åka iväg och göra säsong en vinter, eller varför inte tre? Det är lätt att bli fast! Jag har lärt mig så mycket och träffat så många härliga människor. Tveka inte, bara gör det!

Läs även:Att göra en vintersäsong i Alperna”